Pagina:Cava in to remoin 1930.pdf/76

Di muri verdi – femmo vendetta,[1]
sciortindo in stradda ― con a paggetta,
salûando allegri – mattin e seia
'sto bello antiçipo – de Primmaveia.


L'INVERNO GRAMMO

Brr! che freido Giominetta;
con 'sta neive, 'sta pastetta,
no se pêu ciû camminâ.
Che aççidente d'ûn Zenâ!

Se pä tûtti in ta fasciêua
e se ö naso o spunta fêua
te fà sûbito a cingiann-a
con 'sta sciôa de tramontann-a,
che ciû forte sempre a sciûscia.
Semmo a Sann-a o semmo in Rûscia?

Gh'en pe-e case e stive rôsse,
ma no gh'é chi n'ha de tôsse,
chi no ha i bronchi incatarrae:
l'é ûn ûspiâ tûtta a çittae!
Han i meghi ûn gran da fâ,
fortûnôu chi e-i pêu trôvâ,
aspëtando rassegnôu
d'ëse a tûrno vixitôu.

  1. Muri: ceffi.