Ö tempo che o scançella tante penn-e
ûn barsamo per mi no l'ha trovôu;
sett'anni! e comme allôa me tremma e venn-e[1]
e ûn gruppo chí in ta gôa me leva ö sciôu.
Ah, se pöresse armeno liberame
da 'sto dolöre immenso e senza fin
vegnindo a tî d'arente a repösame[2]
da-a lotta a denti streiti cö destin;
là in to refûggio estremo döve taxe
ogni contrasto, ogni odio, ogni rumô,
me arreversiae pe sempre in ta gran paxe
da taera consacrâ da-o nostro dô.
29 marso 1930.